I helgen var jag och Sebastian ute på äventyr. Vi bestämde oss för att vandra på Skåneleden. Det blev en runda mellan Dalby och Torna-Hällestad, en slinga på 17 km. Jag fick låna en ryggsäck och liggunderlag av en god vän till Sebastian. Vi startade i utkanten av Dalby där vi parkerade bilen. Här har vi precis hängt på oss ryggsäckarna och skall ge oss av.



En bit in på slingan, vi har fått vår första ko-upplevelse. Många fler skulle det bli!


Lite överallt fanns det björnbär, de riktigt svarta var sååå goda och söta! En lärdom här var att inte sätta mig ner på huk med en 15 kilos-ryggsäck. Man är ordentligt baktung och faller bakåt ;)




När vi vandrat knappt en mil hittade vi ett  fält med vacker utsikt över Revingehed, där vi satte upp vårt tält. När vi kommit i ordning värmde vi ravioli i Triangakök och lyxade till det med ett avsnitt av Eureka i Sebastians Ipod =)

Tiiidigt på söndagsmorgonen vaknade Sebastian av att det lät på utsidan, något grymtande och rörde sig. Sebastian gjorde lite ljud med sovsäcken och hörde att något dunsade iväg. Det visade sig när han öppnade tältet, att vi satt upp det i en hage full med jakar. Ja men visst, jakar liksom =) Sebastian väckte mig, för tack vare jakarna så slapp vi gå miste om en helt FANTASTISK soluppgång. Fälten nedanför oss var insvepta i dimmor och nästan exakt kl 6 så bröt solen över horisonten. Så vackert!!







Jag vågade inte gå alltför nära jakarna, jag fotade dem på avstånd. Och japp, jag är säker på att det var jakar. Highland Cattle ser ut så här, "våra" jakar såg precis ut som de här (scrolla ner lite). De kallas tydligen "grymtoxar", vilket vi förstår...de lät lite som grisar ;) Highland cattles såg vi dock när vi vandrade under lördagen.


Klockan är 6 på morgonen och vi kryper in i tältet för att sova lite till :) Det var lite läskigt, jag trodde ju jakarna skulle ramma tältet. Men tydligen är de snälla djur som mest går och betar.


När vi vaknade till senare under morgonen åt vi frukost, packade ihop och gick resten av vår slinga. Idag är jag riktigt mör i benen, lårmusklerna har blivit för korta för mina ben känns det som hehe Jag är så glad att vi gjorde detta, ett härligt minne vi har tillsammans och det var faktiskt inte så jobbigt som jag trodde. Vem vet, vi vandra kanske snart igen...jag är ju sugen på att se Norrland :)