Jag har sett det absolut sista avsnittet av Cityakuten ikväll. Världens absolut bästa tv-serie någonsin!! Från klockan 20 till 22:40 har jag gråtit många tårar, hälften för allt känslosamt de visade i förprogrammet och i det sista avsnittet och hälften för alla minnen jag har. Det känns som jag vuxit upp med serien.

Måndagkvällar mellan klockan 21-22 var heliga. 1995 när serien började visas i Sverige gick jag i andra året på gymnaiset och jag var frälst från första avsnittet. Hela mitt aupair-år i Luxembourg 96-97 tittade jag, varenda måndag. Jag till och med lyssnade på ett avsnitt, jag fick inte in någon bild på tv:n dock ljudet ;) Jag tittade genom universitetet i Linköping, mina korridorspolare visste att det var dödstraff om de störde mig i ett Cityakuten-avsnitt. Sebastian fick också erfara vad det innebar att störa mig mitt i ett avsnitt hehe

Tyvärr tappade jag bort tittande nu på senare år, och har missat stora delar av de sista säsongerna, jag kan faktiskt inte riktigt förklara varför. Men det skall råda bot på nu...jag skall börja om och titta på hela Cityakuten från början, säsong 1 och avsnitt 1 =) Jag har femton underbara säsonger framför mig!

Detta är gänget som serien började med; Dr. Benton, Dr.Ross, Dr. Greene, Dr. Lewis  och min favorit Dr. Carter.

Bild lånad härifrån.